Rödljusterapi: mirakel eller myt? Vad säger forskningen?

Jag minns första gången jag hörde om rödljusterapi. Någon sa att NASA hade utvecklat det. Att det läkte sår snabbare. Att det fick celler att växa 200 procent fortare. Jag tänkte: ja, visst.

Det lät som ännu en grej som fungerar fantastiskt i en rubrik men faller ihop så fort man tittar närmare. Som detox-juice. Eller magnetarmband.

Men sen hände något irriterande. Jag började läsa studierna. Inte blogginlägg, inte Instagram-karuseller. De faktiska publicerade artiklarna. Och bilden blev mer komplicerad än jag hade räknat med.

Det här är inte en text som ska övertyga dig om att rödljusterapi är svaret på allt. Men det är heller inte en text som avfärdar det. Det här är vad forskningen faktiskt säger. Utan filter, utan säljsnack.

Vad är rödljusterapi egentligen?

Rödljusterapi, eller PBM (photobiomodulation) som det heter i forskningsvärlden, handlar om att specifika våglängder av rött och nära-infrarött ljus absorberas av ett enzym i dina mitokondrier. Enzymet heter cytokrom c oxidas. När det tar emot ljuset ökar produktionen av ATP, alltså den energi dina celler använder för att reparera sig, hantera inflammation och fungera som de ska.

Det är ingen mystik. Det är fotokemi. Samma princip som ligger bakom att växter omvandlar solljus till energi, fast i en annan skala och med en annan mekanism.

Michael Hamblin vid Harvard har ägnat stora delar av sin karriär åt det här fältet. Hans genomgångar visar att det idag finns över 840 publicerade studier på PBM, och att mekanismerna bakom effekten är väl kartlagda på cellnivå. Ljuset triggar en kaskad: cytokrom c oxidas aktiveras, ATP-produktionen ökar, kväveoxid frigörs, och inflammatoriska signaler dämpas (Hamblin, 2018).

Så långt är forskarvärlden ganska enig. Det som händer inuti cellen när den träffas av rätt våglängd är inte längre kontroversiellt.

Frågan är vad det betyder i praktiken. För din kropp. För riktiga problem.

Vad vet vi med rimlig säkerhet?

Det finns ett par områden där evidensen faktiskt är ganska stark.

NASAs tidiga forskning på 1990-talet var en av de första riktigt uppmärksammade studierna. Whelan och hans kollegor vid Medical College of Wisconsin visade att celler som exponerades för specifika våglängder av rött ljus växte 140 till 200 procent snabbare och att sårläkning accelererades med upp till 50 procent. Det var den studien som fick det medicinska etablissemanget att lyfta på ögonbrynen (Whelan et al., 2001).

Studien var inte perfekt. Den gjordes delvis i labbmiljö, inte på människor i vardagen. Men den öppnade dörren för allt som kom efter.

Hudkvalitet och kollagen är ett annat område med solid forskning. Wunsch och Matuschka publicerade 2014 en randomiserad kontrollerad studie som visade att deltagarna som behandlades med rött ljus fick mätbart förbättrad hudstruktur och ökad kollagentäthet jämfört med placebogruppen. Det var inte ett litet resultat. Det var statistiskt signifikant, i en studie med korrekt utformad kontrollgrupp (Wunsch & Matuschka, 2014).

Smärtlindring har också stöd. En Cochrane-genomgång från 2008, som är en av de mest respekterade typerna av systematisk utvärdering inom medicinsk forskning, fann att lågintensiv laserterapi (LLLT) var mer effektiv än placebo för ländryggssmärta (Cochrane, 2008). Det är värt att stanna vid. Cochrane sätter ribban högt. Att passera deras granskning är inte trivialt.

Och 2025 kom den hittills mest omfattande syntesen: en paraplyöversikt (umbrella review) av PBM-forskningen som samlade resultat från ett stort antal systematiska översikter och metaanalyser. Slutsatsen bekräftade bred evidens för PBM inom flera områden, även om författarna understryker att studiekvaliteten varierar (Umbrella review PBM, 2025).

Vad är lovande men inte bevisat?

Här börjar det bli lite svårare. För det finns ett brett fält av påstådda effekter där forskningen pekar åt rätt håll men där vi inte har tillräckligt stora, välgjorda studier för att vara säkra.

Sömn. Ångest. Muskelåterhämtning efter träning. Hårtillväxt. Hjärnhälsa. Ledinflammation.

För vart och ett av de här områdena finns det pilotstudier och mindre kliniska prövningar som visar positiva resultat. Men de flesta har få deltagare, kort uppföljningstid, eller saknar tillräckligt rigorösa kontrollgrupper.

Harvard Health skrev 2024 att rödljusterapi är en "lovande, framväxande terapi" men betonade att mer forskning behövs innan starka kliniska rekommendationer kan ges (Harvard Health, 2024). Det är en nyanserad hållning. De säger inte att det inte fungerar. De säger att vi behöver veta mer.

American Academy of Dermatology (AAD) har tagit en liknande position och bedömer att rödljusterapi "troligen är säkert vid korttidsanvändning." Inte ett avfärdande. Men inte heller ett entusiastiskt godkännande.

Och det är okej. Så fungerar vetenskap. Saker tar tid. Det som är lovande idag kan vara standard om tio år, eller så kan det visa sig att effekterna var mindre imponerande än de tidiga studierna antydde. Vi vet inte ännu. Ärlighet kräver att vi säger det rakt ut.

Vad säger den svenska forskarvärlden?

I Sverige har SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, tittat på fältet. Deras bedömning är att rödljusterapi är "lovande" men att evidensläget inte är tillräckligt starkt för att ge definitiva rekommendationer (SBU, 2021).

Det är viktigt att förstå vad det betyder. SBU har inte sagt att det inte fungerar. De har sagt att de vill se fler storskaliga, kontrollerade studier innan de kan klassa det som etablerad behandling. Det är samma hållning de har haft till många terapier som senare visat sig effektiva. SBU är konservativa av princip, och det är deras jobb.

Men det betyder också att om du läser någonstans att rödljusterapi är "vetenskapligt bevisat" i absolut mening, så stämmer inte det heller. Verkligheten ligger någonstans däremellan. Och den positionen kan vara frustrerande för den som vill ha ett enkelt ja eller nej.

Forskning ger sällan enkla svar. Det den ger är riktning. Och riktningen pekar framåt.

De stora missförstånden

Det finns tre saker som jag ser upprepas gång på gång i kommentarsfält och blogginlägg, och som gör mer skada än nytta.

Det första: att rödljusterapi är "bara placebo." Det stämmer inte. De cellulära mekanismerna är dokumenterade. Cytokrom c oxidas absorberar ljus. ATP-produktionen ökar mätbart. Det här är inte suggestion. Det är fotokemi som går att mäta i ett labb. Frågan är inte om ljuset gör något med cellen. Frågan är hur stora de kliniska effekterna är i människokroppen, och för vilka tillstånd.

Det andra: att rödljusterapi botar allt. Det gör det inte. Ingen seriös forskare har någonsin påstått det. Om du stöter på den typen av löften, spring åt andra hållet. Fältet har ett marknadsföringsproblem. Alltför många företag använder riktiga studieresultat och drar dem långt bortom det forskningen faktiskt visar.

Det tredje: att det är samma sak som infraröd bastu. Det är det inte. Infraröd bastu använder infraröd strålning för att värma kroppen. Rödljusterapi använder specifika våglängder för att påverka cellulära processer direkt, utan att höja kroppstemperaturen nämnvärt. Olika mekanismer, olika effekter, olika forskning bakom. Blanda inte ihop dem.

Så vad ska man tro?

Jag tänker så här. Det finns tillräckligt med forskning för att ta rödljusterapi på allvar. Det är inte kvacksalveri. Det är inte önsketänkande. Det finns mekanismer som är kartlagda, studier som visar positiva resultat, och en forskargemenskap som fortsätter att publicera nya fynd.

Men det är inte heller ett mirakel. Det är inte en maskin du ställer dig framför i tio minuter och sen är alla problem lösta. Och det ersätter inte medicinsk behandling när sådan behövs.

Om du har läst grunderna om hur rödljusterapi fungerar och känner att det låter intressant, då finns det goda skäl att prova. Risken är låg. Biverkningsprofilen är mild enligt den samlade forskningen. Och kostnaden för att testa är begränsad.

Men gå in med öppna ögon. Läs på. Var skeptisk mot överdrivna löften. Och ge det tid. De flesta studier som visar positiva resultat har pågått i minst fyra till tolv veckor.

Det är inte magi. Det är biologi. Och biologin tar sin tid.

Hos oss på Holinesse på Hedåsgatan i Göteborg kan du testa rödljusterapi i vår IR-rödljustunnel. Helt self-service. Ingen som säljer, ingen som pushar. Du bokar, du testar, du avgör själv.

För det är så det borde vara. Du bestämmer. Forskningen guidar. Och vi finns här om du har frågor.

/Moa